Dirtysecrets

När man va mindre så hade man inget att oroa sig för,man bara grät när man var hungrig eller sömnig,då kom föräldrarna springades och matade en. Du hade blöja på dig så du bara kunde kissa & bajsa utan att gå på toaletten,så när föräldrarna märkte det så tvättade dom dig och bytade blöja på dig. Det va frid o fröjd helt enkelt,alla hade bara ögen för dig,passade upp dig,gjorde allt för en. När man va mindre så brydde man sig inte om föräldrarnas bråk,för man förstod inte vad dom bråkade om,så man va inte orolig. När man va mindre så exicterade inte skit snack o falska vänner,för vad fattade vi om livet då egentligen? inget,din bästa vänn va din napp och snuttefilt,så fort någon tog ifrån dig det så började man storböla. Ingen kille kunde såra dig när du va liten,för man visste inte vad kärlek va,en puss på kinden och man blev knallröd i huvet.

Nu när man är äldre så vet man inte längre vem man kan lita på,vems en riktiga vänner är,alla är såna smygare,snackar skit bakom ryggen dom vågar inte säga de rakt upp i huvudet på en! och när det gäller kärlek,killar bara krossar ens hjärtan som om det inte vore något,och när dom har gjort det så fattar jag inte hur man fortfarande kan älska dom med dom små bitarna som är kvar? Därför saknar jag tiderna då man va liten,man behövde inte gå igenom något sånt,nan bara tog det lungt och njöt av livet!