ångest
Heej bloggen,sitter på min nästsista lektion och det är historia,över tråkigt,jag hatar historia =/ men iallafall,jag e på rätt dåligt humör,jag vet inte varför,eller jo jag vet,det finns rätt mycket jag har att vara sur över,men vafan vad är det för liv om man går runt och är sur helatiden? Riktigt tråkigt måste det vara.
Grejen e den att det finns riktigt otacksama människor i världen. Asså va nöjda med det ni har för man vet aldrig vad som händer i framtiden,när du minnst annar det så kan allt bara försvinna! Jag stör mig riktigt på bortskämda snorungar,dom får allt dom vill ha sen så är dom ändå inte nöjda,dom vill bara ha mer o mer.
Jag har allt jag behöver,jag får pengar när jag behöver,så jag har inget att klaga över egentligen,men ibland så kan jag vara så jävla otacksam,så jag tycker synd om min mamma,och min mamma är den sista personen som förtjänar det. Hon har ju alltid funnits där för mig och alltid ställt upp hur dumma grejer jag än har gjort. Tillskillnad från min pappa,mina föräldrar skilde sig när jag va 8år,så han har ju inte riktigt varit där men på ett sätt så har han det ändå.
När dom skilde sig jag kommer ihåg det som om det vore som igår,han kom in på mitt rum och bad mig sätta mig i hans knä,han sa till mig att han skulle flytta hemifrån,och jag va helt liten ju så jag förstod ju inte riktigt vad han menade. Så han fick förklara att dom skulle skilja sig,och jag började storgråta,för jag trodde så klar att det va mitt fel (som flesta skilsmässobarn brukar göra) hade jag inte varit en bra dotter? lyssnade jag inte på min pappa?...men så klart så var det inte mitt fel,men jag trodde det då.
Idag har jag bra kontakt med min pappa och det är jag glad över,jag älskar han.
Grejen e den att det finns riktigt otacksama människor i världen. Asså va nöjda med det ni har för man vet aldrig vad som händer i framtiden,när du minnst annar det så kan allt bara försvinna! Jag stör mig riktigt på bortskämda snorungar,dom får allt dom vill ha sen så är dom ändå inte nöjda,dom vill bara ha mer o mer.
Jag har allt jag behöver,jag får pengar när jag behöver,så jag har inget att klaga över egentligen,men ibland så kan jag vara så jävla otacksam,så jag tycker synd om min mamma,och min mamma är den sista personen som förtjänar det. Hon har ju alltid funnits där för mig och alltid ställt upp hur dumma grejer jag än har gjort. Tillskillnad från min pappa,mina föräldrar skilde sig när jag va 8år,så han har ju inte riktigt varit där men på ett sätt så har han det ändå.
När dom skilde sig jag kommer ihåg det som om det vore som igår,han kom in på mitt rum och bad mig sätta mig i hans knä,han sa till mig att han skulle flytta hemifrån,och jag va helt liten ju så jag förstod ju inte riktigt vad han menade. Så han fick förklara att dom skulle skilja sig,och jag började storgråta,för jag trodde så klar att det va mitt fel (som flesta skilsmässobarn brukar göra) hade jag inte varit en bra dotter? lyssnade jag inte på min pappa?...men så klart så var det inte mitt fel,men jag trodde det då.
Idag har jag bra kontakt med min pappa och det är jag glad över,jag älskar han.
Kommentarer
Trackback
