Mitt hjärta...
Ska strax röra mig mot min morfar och som sagt så är han jättesjuk,och det känns verkligen i hjärtat när jag hör och ser att han kommer gå bort snart,jag blev helt chokad precis när jag hörde min mamma prata med min morbror om hans gravplats i Bosnien (det är där han vill begravas) jag tänkte "vaa,vadå gravplats,han har ju inte dött än!" men allt sånt måste förberedas och det tar tid speciellt om han ska begravas där nere.
Det gör så ont i mig att se honom må så dåligt,för han betyder allt,exakt allt! Det va ju han som lärde mig att cykla första gången,det är han som har lärt mig att alltid lyssna på dom äldre o visa respekt,och sen så gör det så ont o se att min mamma mår så dåligt utav det,så jag måste vara stark för oss båda,för hon kämpar som fan,hon bryter ihop så jävla lätt nu,och att se sin mamma så,troo mig,det vill ingen! För när hon mår dåligt så mår jag dåligt!
Och jag som sitter o surar över små saker,t.ex att jag inte får lov o pierca tungan,att jag inte får lov och vara ute sent,att jag inte är tillsammans med den jag älskar,när det finns sååå mycket viktigare saker i livet,som ens egen familj! Man tar så mycket saker förgivet så att det inte är sant...när han försvinner,då försvinner en stor bit av mig med,jag kommer inte vara jag längre...
Jag älskar dig mer än livet ♥
